…på det fjärde ska det ske…

Skrev ett jättelångt inlägg men sen när jag skulle förhandsgranska för korrekturläsning så kraschade web-platsen. Inlägget borta!!! Nu är jag sur. Dessutom har jag glömt att köpa tabletter. Det är exakt nu viljestyrkan testas.

BLÄ!

7 dygn utan cigaretter. Shit vad röksugen jag är!

Har valt att inte uppdatera alla dagar nu när min plötsligt kaotiska värld har lagt sig lite tillrätta.

Som det är nu är jag mest fascinerad över att mina rökvanor var så väldigt annorlunda än jag trodde att det var.

Jag var ju så säker på att nikotinbehovet skulle vara störst på morgonen, men där hade jag fel. Jag är betydligt mer röksugen på kvällen.

Jag trodde att jag rökte för att jag var röksugen, men där hade jag fel. Väldigt många av mina cigaretter på dagen var rent tidsfördriv och en ursäkt för att slippa ta itu med något jag visste att jag ändå inte skulle slippa undan. På jobbet har jag dock svårast med hur jag ska hantera nervsläpp, där en rökpaus alltid tidigare varit en chans att tänka 2 gånger istället för att säga vad jag känner. Har plötsligt varit tvingen att fundera på nya konflikthanterings-sätt. Det går sådär.

Jag trodde att bilen skulle bli en av de jobbigaste platserna att vistas på som rökfri, men där hade jag fel. Någon enstaka gång kommer ett sug, men inte oftare eller värre än någon annanstans.

Jag trodde att de positiva effekterna av ett rökstopp skulle bli märkbara, men där hade jag fel. Jag har ju gått från 200 cigaretter i veckan till 20 cigaretter första veckan till 5 cigaretter andra veckan och har naivt nog trott att jag under denna tid skulle märka någon som helst skillnad i doft eller smak eller fräschare hy eller andning eller whatever som skiljer mig det minsta från den jag var för 3 veckor sedan, men nä. Väntar vidare.

Jag trodde verkligen jag skulle sakna rökandet mer än jag gör, men där hade jag fel. Tydligen överskuggar mitt nikotinbehov vida allt jag kopplat samman med njutningen av rökning. Så länge det skjuts in regelbundna doser i min kropp så är jag lugn. Visst kan jag övermannas av ett ”Fan, nu går jag ut och röker”, men det är så otroligt, otippat, oväntat mycket mer sällan än jag någonsin kunde föreställa mig, så jag låter bli att gå ut av bara farten.

Jag trodde jag skulle äta 10-15 per dag av de sugtabletter jag rekommenderades mot topparna av röksuget, men där hade jag fel. Jag har som mest tagit 6 stycken under ett dygn och det var på lördagen då jag var ut och festade och då tog jag dem lite oftare just för att inte frestas i fyllorna. Under att vanligt dygn har jag tagit som flest 3 (!!!) stycken.

Nu skall ju jag verkligen undvika att börja göra statements om att sluta röka, men så här långt kan jag i alla fall säga att INGENTING som NÅGON sade åt mig innan jag la av första försöket hade kunnat förbereda mig på den käftsmällen jag fick då. Nu fattar jag ju att min föreställning om ett omedelbart nikotinfritt nytt liv sammantaget med de ofantligt höga prestationskrav jag har på mig själv inte kunde sluta i annat än totalt nederlag.

För tillfället har jag en betydligt mer avslappnad attityd. Jag är 40 år gammal, det är inte värt att lida alla helvetets krav och bli självdestruktiv för att bli nikotinfri. Jag är rökfri så länge jag klarar av det, det är ju rätt praktiskt mellan varven, men jag tänker inte låta tankarna på röka/inte röka/röka ta över mitt liv, till varje pris.

Nästa vecka kanske jag har ändrat mig helt igen, får se hur det känns då…

Som trogna läsare säkert redan noterat så har jag alltså varit på mitt livs allra första rökfria fest. Där snackar vi framsteg!

Nu består ju livet inte bara av guld och gröna skogar så jag har haft både ups and downs under veckoslutet. Måste ju givetvis erkänna att jag rökte under fredagskvällen.

På något sätt kändes det så fruktansvärt fel att äntligen få helg och sen inte få någon belöning för det, (ja, ja, jag vet, feltänk…), så jag bestämde mig redan på jobbet för att det var okej med några cigaretter bara jag kom hem. Till min jättestora besvikelse var det inte alls så givande som jag föreställt mig under dagen, visst, gott och välbekant var det, men själva belöningskänslan och glädjen i att få röka uteblev. Valet efter det var inte så svårt, jag tryckte på ett nytt plåster och lät bli att röka mer. Bara en sån sak som att jag har ett öppnat paket nere i garaget men inte själv är där säger en hel del om hur jag har förändrats under dessa veckor.

Gårdagens fest var däremot en helt ny upplevelse. Till att börja med kände jag mig mest som ett UFO, men det berodde nog på att jag kom ensam till festligheten och satt nästan en timme och väntade på mitt sällskap. I en sådan situation är det väldigt tacksamt att då och då kunna gå ut och röka, oftast står det någon där ute och röker och eftersom man då har en sak gemensamt så blir det nästan självklart att man byter några ord. Istället satt jag nu vid ensam vid bordet, nickade och bytte några ord med bekanta, men största delen av tiden gick åt att försöka se oberörd ut. Senare blev det bra drag och då var det plötsligt riktigt skönt att inte behöva avbryta ett pågående samtal för att gå ut i kylan. Visst sved det lite i röktarmen när någon i sällskapet varit ut och kom in och luktade (i min värld) jättegott, men det gick till min stora förvåning väldigt lätt att tänka bort. Senare under natten tog jag ett enda bloss, men det var liksom inget mer med det. Häftig känsla!

Det sägs ju att man borde må bättre dagen efter om man inte röker och jag är nästan benägen att hålla med om det. Jag lider vanligtvis av svår krapula, sover väldigt lite, mår illa ända till kvällen och spyr oftast. Denna dag har varit om inte angenäm, så i alla fall helt okej. Jag sov hyfsat, huvudvärken försvann efter några Treo och jag har i det stora hela haft en bra dag. Tackar för det.

Nu ser jag fram emot en ny rökfri vecka, även nu skall det testas något nytt, nämligen att umgås med sambon utan rökridå mellan oss. Han är helt otrolig, han har inte rökt ett bloss på 17 dagar och förhoppningsvis kan jag skippa nästa fredagscigg med honom som förebild.

Har för första gången i mitt liv varit på en fest utan att röka!!!

Förmodligen fattar inte de flesta av er vilket  jättesteg det är, men

det är STORT!! PÅ RIKTIGT!

Damn I’m good!

…kunde man ju tro, men så är inte fallet för mig.

Jag har sovit väldigt oroligt ända sen den här rökfria karusellen snurrade igång, jag är trött på kvällarna och går och lägger mig ungefär en timme tidigare än jag brukar. Oftast somnar jag nästan genast, men sen vaknar jag ungefär varannan timme under hela natten. Detta växlande mellan sömn och vakenhet gör att det känns som om jag alltid vaknar mitt i en dröm och jag minns dem väl under natten, även om jag inte kan säga dess mera om dem följande morgon. En tanke är ändå bestående. Det är nästan alltid cigaretter inblandade.

Ena gången så sitter jag bara helt avslappnat och drar djupa bloss, men i nästa dröm sitter jag bakom en sten och hetsröker, den tredje gången letar jag maniskt efter en tändare. Så här håller det på med olika teman.

Dessa drömmar beskriver nog rätt bra mina ambivalenta känslor inför hela rökstoppet, jag fattar ju att jag gör rätt som inte röker, av 50 olika orsaker, samtidigt som jag ju ännu inte har lyckats övertyga mig själv om att jag vill bli ickerökare för all tid och evighet, eller ens ett år framöver. Sen kämpar min rädsla för att misslyckas med min ”skit samma”-attityd. Krångligt det här… Men trots allt, förutom sömnstörningarna måste jag betrakta det här försöket som väldigt lyckat. Jag är visserligen röksugen för jämnan, men hanterar det utan större bekymmer.

Mitt största problem nu är att min tid har ökat. Det är inget bekymmer i sig, jag ser verkligen fram emot en sommarsemester på 4 veckor som känns som 8, men på jobbet är det verkligen tungt.

Jag är väl inte så där överförtjust i mitt jobb, så cigaretterna har varit ett välkommet avbrott när nerverna har farit (händer ca. 5 gånger per dag), när pappershögarna blivit för stora (händer 2-3 gånger per vecka), eller någon knepig situation behöver lösas (händer med jämna mellanrum). Nu sitter jag på den där jävla kontorsstolen från 08.00 till 12.00 och från 12.15 till 17.00, med undantag för någon repa ut i butiken för att kolla upp varusituationen eller för att betjäna någon enstaka kund. Jag dricker inte kaffe, så att gå sätta sig i kafferummet och glo i väggen 2 x 20 minuter per dag kommer inte på fråga. Lunchen kunde jag tidigare dra ut på genom en knippe cigaretter, men nu är det ju bara att gå ner och jobba igen när tallriken är tom. Ni fattar inte hur långa dagarna känns!

Nog klagat för denna gång. Snart är det helg, skall festa på lördag och det blir väl någon slags eldprov. Jag lovar er alla (rökningsrelaterade) detaljer.

Jag har alltid levt efter uttrycket ”om det verkar för bra för att vara sant, så är det också det”.

Just nu känns det lite så, som om allt är för bra för att vara sant. Jag fungerar helt normalt och känner röksug med jämna mellanrum, men det är liksom That’s It. Inga panikattacker, inga psykbryt, inga destruktiva tankar, inte ens dåligt humör, jag är ju jämt på dåligt humör annars. Vad är det för fel?

Jag letar inte efter cigaretter i fickorna innan jag går hemifrån och jag söker inte efter cigaretter istället för telefonen om det ringer.

Som det är nu så börjar jag ju fundera på om jag någonsin varit beroende eller om jag bara rökt av födsel och ohejdad vana i alla dessa år, eller kan faktiskt ett litet plåster utföra detta under?

Trots min eufori så märker jag ju på mitt tänkande att jag ännu är rökare. Jag tänker med jämna mellanrum att om jag kan hålla mig i 3-6 månader så är det liksom okej att börja igen, för då vet jag ju att jag kan sluta… Lite lätt övermodigt med tanke på att jag ännu är fulltankad med nikotin och ännu inte har varit rökfri i 24 timmar ens…

Blev ju rekommenderad vindruvor och paprika, som lär vara extra bra mot nikotinsug och har sedan förra måndagen tryckt i mig 1,5 kg vindruvor och ungefär en halv paprika per dag (helgen undantaget då). Paprikan funkar bra för mig men vindruvorna tycker jag mig inte märka någon skillnad med. Dock har jag nu hittat en egen favorit, nämligen rädisor. Dom har en liten styrka i smaken som inte funkar med cigaretter (kom jag plötsligt att tänka på en dag). Kombinerat med 2-3 morötter och 1/4 cantaloupemelon så klarar jag mig nästan en hel förmiddag. Det är helt ofattbart vad jag tuggar i mig!

Vikt: 65,4 mot 63,6 förra söndagen. Antar att viktökningen beror på att jag till kvällen byter ut frukten/grönsakerna mot pizza, hamburgare, pommes frites, chilinötter, popcorn, cocosbollar och cola… Det är ju viktigt att UNNA SIG!!!

Tryckte ett plåster på skinkan innan jag gick och lade mig i går natt. Enligt bipacksedeln skulle nikotinnivån vara på topp efter 8-10 timmar, så jag tänkte försöka göra morgonen/förmiddagen så lindrig som möjligt. Natten var väldigt orolig, jag somnade, vaknade, somnade och tvinnade från läggdags tills klockan ringde. Jag var ordentligt nervös för mitt nya försök efter förra veckans minst sagt katastrofala upplevelse även om, eller mer, för att jag ju nu visste exakt hur illa allt kunde bli.

Det blev inte alls så. Det blev inte ens i närheten! Förmiddagen gick som en dans! Ja, alltså jämfört med förra måndagen då… Jag har ju självklart varit röksugen mer eller mindre hela tiden, men det har varit hanterbart och jag har faktiskt kunnat koncentrera mig på annat under vissa stunder. Jag har fungerat! Jag har inte brutit ihop en enda gång! Jag hade mina tabletter med ifall det skulle komma ett riktigt rejält sug, men behövde inte ta en enda under förmiddagen. Fram emot lunch var jag nästan lyrisk och tänkte för första gången sen hela den här sluta-röka-historien började att det kanske eventuellt finns en chans i världen att jag kan bli rökfri. WOW! Mäktigt!

Eftermiddagen blev dock tyngre. Röksugen blev intensivare och längre och då var plötsligt tabletterna bra att ha. Det tar upp emot en halv timme innan den smälter så dom ger ju en lång verkningstid, men jag märkte att tankarna mellan varven vandrade iväg till ”bara du kommer hem får du röka, håll ut liiiiiite till”. Även nu under kvällen märker jag att koncentrationen och entusiasmen har minskat en hel del, men jag kan hantera det och jag klarar det. En fantastisk känsla. Jag tror jag har växt flera centimeter idag. Grät faktiskt en liten skvätt i bilen på vägen hem för att jag är så NÖJD!

Jo, alltså, jag fattar ju att inte alla dagar kommer att bli så här och jag inser ju att så länge jag ännu har nikotin i kroppen så kommer jag att vara beroende, men känslan idag har varit riktigt häftig. Tänk att ett jävla plåster på häcken kan ge en sådan effekt. Jag skiter fullständigt i om den är på riktigt eller om jag inbillar mig styrkan i det, bara det fungerar för mig. Jag är så otroligt glad att jag lyssnade på er, kloka läsare.

Har ägnat helgen åt att begrunda min situation. Jag är på ett sätt nästan glad att jag valde att ta återfallet då jag nu har fått en helt annan bild av hur det är att sluta samtidigt som jag lärt mig en massa om hur jag fungerar. Det bästa är att jag fattade att jag faktiskt är kapabel till att vara utan cigaretter, även om det nu inte varade så länge så är det ett gigantiskt steg framåt för mig.

Jag ångrar att jag aldrig har försökt tidigare, för då hade jag nog varit mer förberedd för det som hände förra veckan. Jag kunde liksom inte för mitt liv fatta vad som hände med mig och fullkomligt panikade så allt blev fel till slut.

Det skulle vara intressant att få veta hur många som faktiskt lyckas sluta på sitt allra första försök, jag vet ju många som slutar röka med jämna mellanrum och trillar dit gång på gång. Något sådant har jag inte lust att börja med. Ska det vara så ska det vara på riktigt liksom.

Sen har jag ju nu varit tvungen att inse att nikotinpreparat kanske inte är riktigt lika illa som heroin. Som flera av er så klokt försökt få mig att fatta så behöver jag ju faktiskt inte göra saken värre än den är. Att kämpa mot nikotinbehovet samtidigt som jag försöker lära mig ett helt nytt sätt att leva är nog att begära för mycket av mig själv.

Med det i huvudet begav jag mig så idag iväg till apoteket för hjälp och konsultation. Jag hade turen att få en fantastisk apotekare som verkligen kunde sin sak. Vi diskuterade fram och tillbaka och jag gick därifrån med ett paket 24-timmars plåster och sugtabletter för risksituationerna. Dessutom fick jag ett sluta-röka-kit med en bok/dagbok med tips och feedback dag för dag i 12 veckor, en lång remsa med dagar där jag skall riva loss en bit varje rökfri dag samt en stressboll.

Jag känner mig faktiskt riktigt taggad igen och ser fram emot ett nytt försök, denna gång betydligt bättre förberedd.

Tog ett återfall igår.

Jag är besviken på mig själv för att jag svikit er alla som trott på mig och peppat mig, men valet var mitt och gjort är gjort.

Jag trodde jag skulle bli helt knäckt och bildligt talat dunka huvudet i en cementvägg efteråt, men ärligt talat njöt jag så mycket av cigaretten att resten egentligen inte spelar någon roll. Jag är så JÄVLA NÖJD över att jag klarade att hålla mig nikotinfri i över 100 timmar och att jag överlevde de första 48 timmarna utan att skada mig själv. Nu vet jag att jag är envisare än jag själv någonsin kunnat tro.

Men nu står jag då inför ett val, att ta nya tag genast i natt när klockan slår 12 eller att bara ge upp för den här gången och sluta röka en annan gång. Jag velar fram och tillbaka. Fördelen med att lägga av direkt igen är att jag så att säga har ångan uppe och kanske har klargjort för min hjärna att det inte är så jävla självklart att röka hela tiden. Nackdelen är att jag är så fruktansvärt trött på att fokusera på att inte röka så jag inte orkar höra mina egna tankar längre.

Oavsett vad det blir så har jag ägnat dagen åt att le mot kunderna och att uppskatta solskenet. Med min nyvunna livslust har jag dessutom diskat, bytt sängkläder i alla båda sovrummen, dammsugit, tvättat och till och med öppnat veckans post som blivit liggande.

Min allra största respekt för er alla som klarat av att sluta röka. Ni är fantastiska människor med viljestyrka av titan, minst!