Hösten är här och tanken på en låååång tid av bara mörker och kyla framför mig gör att jag inte alls är på topp. Jag vet inte om jag vill sälja allt jag äger och ta en enkelbiljett långt bort eller krypa ihop i fosterställning under elektriska filten och stanna där. Tyvärr är inget av alternativen aktuella så jag stiger upp varje morgon, klär på mig och går på jobb, går hem när dagen är slut och ligger passiv i soffan tills det är dags att gå lägga sig.
Rökpausen fortsätter. Dag 33 sedan jag började det här spelet. 10 dagar sedan jag rökte senast och 683 cigaretter mindre än jag normalt hade rökt under den här tiden. Det är ju jättebra för min kropp och hälsa. Yippiii!!! Tyvärr märker jag ingen skillnad någonstans alls utom då jag väger mig…
Dagarna går i alla fall aningen snabbare nu än de gjorde för två veckor sedan och jag är inte konstant, ständigt röksugen längre. Jag har gått ner från 21 mg plåster till 16 mg sedan helgen och tänker ärligt talat inte så mycket på att dom sitter där. Tabletterna är med mig vart jag än går, men även där märker jag att jag minskar successivt på användandet. Tuggummituggandet har jag gett upp nästan helt, men det var det jag gillade minst från början så det är ingen sorg.
En sorg var däremot den senaste ciggen jag rökte. Fram tills den har jag ju verkligen njutit av de cigaretter jag har rökt efter paus-starten och dom har gett mig en tillfredsställelse som varat i långa tider. Med den senaste var det helt annorlunda. Den var visserligen precis så god som de andra har varit, men jag märkte ändå genast att det var något annorlunda. När jag hade fimpat den kände jag mig bara tom och färdig. Det var en riktig besvikelse. Efter det har det inte känts värt att röka igen.
Annars finns det inte mycket att orda om. Världen är komplett galen med krig, masskjutningar, hat och rädslor. På privata planet slåss jag med skattebyrån och hoppas att morsans hus skall bli sålt. Med andra ord väldigt ekonomiskt fokus för min del. Musikvärlden förlorade Tom Petty i natt, något som berörde mig betydligt mer än George Michaels och Princes (för att inte tala om Michael Jacksons) död… På facebook skall man visa sitt stöd mot cancer genom rosetter, men jag väljer att göra en inbetalning till någon cancerfond när lönen kommer istället.
Hoppas mitt humör är bättre nästa gång jag skriver, för den här läsningen blir ju ingen gladare av.
Tjolahopp!