Jag har alltid levt efter uttrycket ”om det verkar för bra för att vara sant, så är det också det”.
Just nu känns det lite så, som om allt är för bra för att vara sant. Jag fungerar helt normalt och känner röksug med jämna mellanrum, men det är liksom That’s It. Inga panikattacker, inga psykbryt, inga destruktiva tankar, inte ens dåligt humör, jag är ju jämt på dåligt humör annars. Vad är det för fel?
Jag letar inte efter cigaretter i fickorna innan jag går hemifrån och jag söker inte efter cigaretter istället för telefonen om det ringer.
Som det är nu så börjar jag ju fundera på om jag någonsin varit beroende eller om jag bara rökt av födsel och ohejdad vana i alla dessa år, eller kan faktiskt ett litet plåster utföra detta under?
Trots min eufori så märker jag ju på mitt tänkande att jag ännu är rökare. Jag tänker med jämna mellanrum att om jag kan hålla mig i 3-6 månader så är det liksom okej att börja igen, för då vet jag ju att jag kan sluta… Lite lätt övermodigt med tanke på att jag ännu är fulltankad med nikotin och ännu inte har varit rökfri i 24 timmar ens…
Blev ju rekommenderad vindruvor och paprika, som lär vara extra bra mot nikotinsug och har sedan förra måndagen tryckt i mig 1,5 kg vindruvor och ungefär en halv paprika per dag (helgen undantaget då). Paprikan funkar bra för mig men vindruvorna tycker jag mig inte märka någon skillnad med. Dock har jag nu hittat en egen favorit, nämligen rädisor. Dom har en liten styrka i smaken som inte funkar med cigaretter (kom jag plötsligt att tänka på en dag). Kombinerat med 2-3 morötter och 1/4 cantaloupemelon så klarar jag mig nästan en hel förmiddag. Det är helt ofattbart vad jag tuggar i mig!
Vikt: 65,4 mot 63,6 förra söndagen. Antar att viktökningen beror på att jag till kvällen byter ut frukten/grönsakerna mot pizza, hamburgare, pommes frites, chilinötter, popcorn, cocosbollar och cola… Det är ju viktigt att UNNA SIG!!!
Du är så duktig!
Tack Etta, du skall inte alls vara tyst, alla tips mottages, analyseras sönder i minsta beståndsdelar och används sedan helt godtyckligt. =)
Jag har ju under de två senaste veckorna ändrat åsikt oftare än …läs valfri person… byter underkläder och gått från att ”ett återfall är en dödssynd” till att ”ett återfall kanske var det bästa som kunde hända”. Likaså ansåg jag för en vecka sen att ”nikotinpreparat var likvärdigt med heroin”, medan jag nu tycker det är ”(valfri)Guds gåva till mänskligheten”. Inkonsekvens är mitt mellannamn i dessa tider, men så länge det håller mig från ciggen så är jag med på tåget.
Hallå! Kul att det går bra! Nu är väl jag, som ickerökare, helt fel person att komma med några tips, men tänkte ändå dela med mej lite olika tankesätt som vänner som slutat röka använt sig av. Alla funkar ju olika, men kan man plocka upp något som passar en själv så är det ju bara bra. Man får välja o vraka bland alla ”goda råd”.
En god vän valde att inte se återfallen som några ”katastrofer”, det var ju bara att sluta igen nästa dag. Med det menade hon att det är så lätt att bli ”svartvit” i sitt sätt att tänka, ungefär att bara för att man röker EN cigarett så kan man lika gärna röka resten av sitt liv, men det finns ju faktiskt andra alternativ. Men hon blev seriöst deprimerad när hon slutade, och kände på allvar att inget var roligt när hon inte fick röka, och att livet var snudd på meningslöst. Denna känsla gick som tur var över efter ett tag, men jag vet att man ibland skriver ut antidepressiva mediciner till folk som ska sluta röka, för att nikotinet på något sätt engagerar samma receptorer i hjärnan som ”måbra-hormonerna” (minns inte om det var serotonin eller dopamin).
En annan kompis tänkte alltid att hon skulle sluta röka för att sedan om några år kunna börja feströka, för det var ju det bästa enligt henne. Kanske inte en tanke som passar en inbiten rökare, men för henne funkade det så att hon hela tiden sköt upp det där ”sen”. När hon hade hållit ut så här länge kunde hon ju lika gärna hålla ut lite till, och till sist hade hon hållit ut utan att röka i flera år. Och nu vill hon inte ens feströka mer.
Shit vilket långt inlägg det blev. Egentligen kanske jag bara ska vara tyst, men jag vill bara säga att jag tror på dej (skulle kunna lägga in lite Facebook-kommentarer som ”styrkekram” och <3 <3, men du vet vad jag tycker om sådana), så jag säger PEPP PEPP och fortsätter att läsa din blogg!
Bara helt enkelt älskar din blogg=))