…på det fjärde ska det ske…

För den som eventuellt kan ha missat min profiluppdatering på FB kan jag berätta att jobbet blev mitt! Jag börjar som butikschef på Colorama redan i morgon. Jag är överlycklig och lättad och tacksam och lite nervös. Visserligen mjukstartar jag med att börja först kl 12, men ändå. Det kom ganska hastigt på om jag får uttrycka det milt.

Orsaken till att jag fick jobbet är mina språkkunskaper och att jag har ett gott rykte om mig som seriös och ordningsam samtidigt som jag har skinn på näsan och lång erfarenhet av butiksarbete. Jag blev väldigt glad för det, efter allt vad jag har gått igenom i år så känns det verkligen som en upprättelse. Jag borde vara en bättre människa , men jag kan inte låta bli att känna ett litet ”HA! Screw you!” (så här helt inofficiellt, oss emellan).

Samtidigt ser jag faran i ordet ordningsam och hoppas att jag kan hålla det på en nivå jag klarar av. Det är nu jag skall börja praktisera det jag lärt mig på KBT:n. Jo, mitt arbete är viktigt för mig, men det får inte ta över. Jag sa idag på mötet att jag tänker ägna de första veckorna åt att lära mig basics och ta in allt nytt utan att ta allt för stor plats. Det är trots allt en ny värld som öppnar sig för mig med tapeter, klinkers och även om jag har arbetat med färger i över 10 år så har det varit med fokus på bil-lacker och tillbehör. Jag har ingen aning om vad du skall använda om du vill måla en byrå… (även om billack fungerar utmärkt även för det…)

När jag väl fått bekräftat att jobbet är mitt så gjorde jag ett besök på skattebyrån för att få ett nytt skattekort. Efter att jag köptes ut från min tidigare arbetsplats var jag dit för att kolla upp att jag inte har tjänat så mycket att jag hamnar på vansinnig restskatt nästa år, det resulterade i att jag fick en restskattesedel med mig därifrån på 1100€ för att undvika det… Notera att det här var EFTER att jag av skattetekniska skäl betalade 25% skatt på hela utköpssumman (trots att jag bara har 21% på skattekortet). Mitt nya skattekort, som gäller till sista december, är bara sk(r)attretande. Jag betalar nu 60(!!!!!!!)% på allt jag tjänar under resten av året. Till på det hade damen i kassan mage att påpeka för mig att jag ändå kommer att få 160€ i restskatt nästa år. Jag gav ett litet uttryck över att jag inte tyckte det här var klokt, varefter damen lite surt påpekade åt mig att hon också ville tjäna lika mycket pengar som jag har gjort i år. Jag kunde inte annat än skratta åt henne och fråga om hon trodde att jag var rik på något sätt. Jag har de facto betalat över 8000€ i skatt DEN HÄR MÅNADEN. Min första månad som arbetslös!!! Har inte räknat exakt på det, men totalt har jag betalat långt över 30% på varje intjänad cent, detta trots att jag har lån på över 100.000€.

Nu var ju inte tanken med det här inlägget att börja tjata om pengar. Jag är väldigt medveten om att det runt mig finns människor som är långtidsarbetslösa och andra som arbetar häcken av sig och ändå inte får ekonomin att gå ihop, men jag ville mest bara påpeka det märkliga i vårt skattesystem, att om man lyckas få ihop lite mer än det står på skattekortet så skall man straffas som fan för det.

Nog om det. Nu tänker jag avnjuta ett glas till ur vinflaskan jag öppnade för att fira mig själv och bara slappna av efter allt vad det här året har haft i bakfickan för mig. Jag skulle vilja njuta av framgången jag haft idag, men någonstans naggar en tanke om att om något verkar vara för bra för att vara sant, så är det också så. Kalla det cynism eller överlevnadstänk, om ni vill.

Jag vill också passa på att tacka alla er som följt bloggen och hållit tummar och peppat och annars bara funnits och läst. Kramar till er! TACK!