Har valt att inte uppdatera alla dagar nu när min plötsligt kaotiska värld har lagt sig lite tillrätta.
Som det är nu är jag mest fascinerad över att mina rökvanor var så väldigt annorlunda än jag trodde att det var.
Jag var ju så säker på att nikotinbehovet skulle vara störst på morgonen, men där hade jag fel. Jag är betydligt mer röksugen på kvällen.
Jag trodde att jag rökte för att jag var röksugen, men där hade jag fel. Väldigt många av mina cigaretter på dagen var rent tidsfördriv och en ursäkt för att slippa ta itu med något jag visste att jag ändå inte skulle slippa undan. På jobbet har jag dock svårast med hur jag ska hantera nervsläpp, där en rökpaus alltid tidigare varit en chans att tänka 2 gånger istället för att säga vad jag känner. Har plötsligt varit tvingen att fundera på nya konflikthanterings-sätt. Det går sådär.
Jag trodde att bilen skulle bli en av de jobbigaste platserna att vistas på som rökfri, men där hade jag fel. Någon enstaka gång kommer ett sug, men inte oftare eller värre än någon annanstans.
Jag trodde att de positiva effekterna av ett rökstopp skulle bli märkbara, men där hade jag fel. Jag har ju gått från 200 cigaretter i veckan till 20 cigaretter första veckan till 5 cigaretter andra veckan och har naivt nog trott att jag under denna tid skulle märka någon som helst skillnad i doft eller smak eller fräschare hy eller andning eller whatever som skiljer mig det minsta från den jag var för 3 veckor sedan, men nä. Väntar vidare.
Jag trodde verkligen jag skulle sakna rökandet mer än jag gör, men där hade jag fel. Tydligen överskuggar mitt nikotinbehov vida allt jag kopplat samman med njutningen av rökning. Så länge det skjuts in regelbundna doser i min kropp så är jag lugn. Visst kan jag övermannas av ett ”Fan, nu går jag ut och röker”, men det är så otroligt, otippat, oväntat mycket mer sällan än jag någonsin kunde föreställa mig, så jag låter bli att gå ut av bara farten.
Jag trodde jag skulle äta 10-15 per dag av de sugtabletter jag rekommenderades mot topparna av röksuget, men där hade jag fel. Jag har som mest tagit 6 stycken under ett dygn och det var på lördagen då jag var ut och festade och då tog jag dem lite oftare just för att inte frestas i fyllorna. Under att vanligt dygn har jag tagit som flest 3 (!!!) stycken.
Nu skall ju jag verkligen undvika att börja göra statements om att sluta röka, men så här långt kan jag i alla fall säga att INGENTING som NÅGON sade åt mig innan jag la av första försöket hade kunnat förbereda mig på den käftsmällen jag fick då. Nu fattar jag ju att min föreställning om ett omedelbart nikotinfritt nytt liv sammantaget med de ofantligt höga prestationskrav jag har på mig själv inte kunde sluta i annat än totalt nederlag.
För tillfället har jag en betydligt mer avslappnad attityd. Jag är 40 år gammal, det är inte värt att lida alla helvetets krav och bli självdestruktiv för att bli nikotinfri. Jag är rökfri så länge jag klarar av det, det är ju rätt praktiskt mellan varven, men jag tänker inte låta tankarna på röka/inte röka/röka ta över mitt liv, till varje pris.
Nästa vecka kanske jag har ändrat mig helt igen, får se hur det känns då…
Jamenvisst är det underligt hur det är att vara en så gott som rökfri rökare, kunna välja..vi som trodde att vi måst röka…vi röker inte för att vi måst vi röker för att vi vill, eller….lustigt är det, förr räknade man stunder då man ej rökt, det var lätt, stunderna var ej många;) nu räknar vi stunder då vi röker, å nu är det lätt – det är ej många!
Vad duktig du är!
du kommer snart märka skillnader (smak, hy etc) och då blir det ännu enklarelåta bli ciggen! Använd plåster, tuggis, tabletter så länge du behöver, som du redan märker blir det lättare minska på dem med tiden, huvudsaken du låter bli/slipper RÖKEN! Du vill inte få KOL !! Heja heja!