…kunde man ju tro, men så är inte fallet för mig.
Jag har sovit väldigt oroligt ända sen den här rökfria karusellen snurrade igång, jag är trött på kvällarna och går och lägger mig ungefär en timme tidigare än jag brukar. Oftast somnar jag nästan genast, men sen vaknar jag ungefär varannan timme under hela natten. Detta växlande mellan sömn och vakenhet gör att det känns som om jag alltid vaknar mitt i en dröm och jag minns dem väl under natten, även om jag inte kan säga dess mera om dem följande morgon. En tanke är ändå bestående. Det är nästan alltid cigaretter inblandade.
Ena gången så sitter jag bara helt avslappnat och drar djupa bloss, men i nästa dröm sitter jag bakom en sten och hetsröker, den tredje gången letar jag maniskt efter en tändare. Så här håller det på med olika teman.
Dessa drömmar beskriver nog rätt bra mina ambivalenta känslor inför hela rökstoppet, jag fattar ju att jag gör rätt som inte röker, av 50 olika orsaker, samtidigt som jag ju ännu inte har lyckats övertyga mig själv om att jag vill bli ickerökare för all tid och evighet, eller ens ett år framöver. Sen kämpar min rädsla för att misslyckas med min ”skit samma”-attityd. Krångligt det här… Men trots allt, förutom sömnstörningarna måste jag betrakta det här försöket som väldigt lyckat. Jag är visserligen röksugen för jämnan, men hanterar det utan större bekymmer.
Mitt största problem nu är att min tid har ökat. Det är inget bekymmer i sig, jag ser verkligen fram emot en sommarsemester på 4 veckor som känns som 8, men på jobbet är det verkligen tungt.
Jag är väl inte så där överförtjust i mitt jobb, så cigaretterna har varit ett välkommet avbrott när nerverna har farit (händer ca. 5 gånger per dag), när pappershögarna blivit för stora (händer 2-3 gånger per vecka), eller någon knepig situation behöver lösas (händer med jämna mellanrum). Nu sitter jag på den där jävla kontorsstolen från 08.00 till 12.00 och från 12.15 till 17.00, med undantag för någon repa ut i butiken för att kolla upp varusituationen eller för att betjäna någon enstaka kund. Jag dricker inte kaffe, så att gå sätta sig i kafferummet och glo i väggen 2 x 20 minuter per dag kommer inte på fråga. Lunchen kunde jag tidigare dra ut på genom en knippe cigaretter, men nu är det ju bara att gå ner och jobba igen när tallriken är tom. Ni fattar inte hur långa dagarna känns!
Nog klagat för denna gång. Snart är det helg, skall festa på lördag och det blir väl någon slags eldprov. Jag lovar er alla (rökningsrelaterade) detaljer.