Har ägnat helgen åt att begrunda min situation. Jag är på ett sätt nästan glad att jag valde att ta återfallet då jag nu har fått en helt annan bild av hur det är att sluta samtidigt som jag lärt mig en massa om hur jag fungerar. Det bästa är att jag fattade att jag faktiskt är kapabel till att vara utan cigaretter, även om det nu inte varade så länge så är det ett gigantiskt steg framåt för mig.
Jag ångrar att jag aldrig har försökt tidigare, för då hade jag nog varit mer förberedd för det som hände förra veckan. Jag kunde liksom inte för mitt liv fatta vad som hände med mig och fullkomligt panikade så allt blev fel till slut.
Det skulle vara intressant att få veta hur många som faktiskt lyckas sluta på sitt allra första försök, jag vet ju många som slutar röka med jämna mellanrum och trillar dit gång på gång. Något sådant har jag inte lust att börja med. Ska det vara så ska det vara på riktigt liksom.
Sen har jag ju nu varit tvungen att inse att nikotinpreparat kanske inte är riktigt lika illa som heroin. Som flera av er så klokt försökt få mig att fatta så behöver jag ju faktiskt inte göra saken värre än den är. Att kämpa mot nikotinbehovet samtidigt som jag försöker lära mig ett helt nytt sätt att leva är nog att begära för mycket av mig själv.
Med det i huvudet begav jag mig så idag iväg till apoteket för hjälp och konsultation. Jag hade turen att få en fantastisk apotekare som verkligen kunde sin sak. Vi diskuterade fram och tillbaka och jag gick därifrån med ett paket 24-timmars plåster och sugtabletter för risksituationerna. Dessutom fick jag ett sluta-röka-kit med en bok/dagbok med tips och feedback dag för dag i 12 veckor, en lång remsa med dagar där jag skall riva loss en bit varje rökfri dag samt en stressboll.
Jag känner mig faktiskt riktigt taggad igen och ser fram emot ett nytt försök, denna gång betydligt bättre förberedd.
Härligt Elli! Nya tag!
Jag måste erkänna att jag inte minns om jag försökte (på allvar) sluta röka före jag slutade röka.. Vet inte ens om det är som jag har för mig med mitt slutande, kanske jag skrivit om historien i min skalle? Som jag minns det nu så slutade jag mitt i ett paket mitt i en månad (april vet jag att det var). Använde plåster till att börja med men insåg efter ett tag att jag glömt byta det *s*. Tuggade nog nikotintuggummi ett tag också. Detta var 1995 och sen dess har jag rökt 1/2 cigg. Den ciggen fick jag för mig att jag behövde när vi hade efterfest nere vid sjöboden vid Klobben. Har aldrig fått sån nickokick nån gång, spydde som en gris
Jag gillar din tanke/fråga…” Det skulle vara intressant att få veta hur många som faktiskt lyckas sluta på sitt allra första försök, jag vet ju många som slutar röka med jämna mellanrum och trillar dit gång på gång”
..tror att många gör som du skriver, jag är ju själv en sådan och du med, slutar…börjar…och snart slutar igen! Jag var HELT rökfri i dryga 3 veckor, tog några bloss och några till, här o där. Imorgon blir det noll cigg igen, jag vet ju att jag kan vara utan, har märkt nu vad det är som frestar mest, det är när man är med någon som hela tiden ska blossa på, då blir det att jag tar en…men jag vet ju att jag kan vara utan så imorgon blir det inte röka och jag ska se till att inte frestas om jag blir att sitta ensam med någon som röker…
Jag är just själv i den situationen…rökfri till största delen, men inte hundra procent. Det är svårt att vänja sig av med den sociala sysslan…Elli, imorgon ingen rök, bara nikotin, tills man mår illa=)
Vad roligt att läsa att du trots tidigare panikattacker, ångest, sömnlösa nätter osv ändå ger detta en chans!!
Jag hejjar på dej!!
Blir ju nästan tårögd när jag läser ditt inlägg Elli! Härligt att du fortfarande är på väg mot det rökfria!!
Visst är det underbart när man hittar rätt person på rätt plats, som du fann ”din” apotekare?!
Hepp och pepp på dig!