Klockan har just slagit 12 mot den 2:a söndagen i oktober och jag avnjuter de sista dropparna i vinflaskan jag öppnade efter middagen. Ännu en ensam, rökfri helg, men den första i mitt liv som tillbringat ensam i sällskap av en flaska vin. Under september månad valde jag att vara helt utan alkohol, dels för att jag brukar vara det en månad i året sedan 20 år tillbaka, men denna gång kanske mest för att lära mig att leva rökfri utan alkohol innan jag kastar in den jokern i leken. Jag började röka innan jag började dricka, så en fylla utan cigaretter är något helt nytt för mig, bortsett från mitt misslyckande för 4 år sedan.
Förra helgen var jag på fisketävling med kollegor från olika verkstäder. Egentligen skulle min vita månad slutat vid 12-slaget mot söndagen, men jag valde att avsluta den 6 timmar tidigare för att få dricka vin till middagen. Jag var aldrig speciellt orolig för röksuget före kvällen, men jag vet ju att vettet går ut när alkoholen går in så helt safe kändes det ändå inte. Med facit i hand gick det bra. Jag klarade av att gå ut med rökarna men hålla mig ifrån att röka själv trots att det doftade gudomligt och nästan gjorde ont av saknad att se dem dra in allt skit i lungorna. Älskade, saknade Marlboro…
Veckan som varit har ärligt talat gått av bara farten. Jag suger frenetiskt på mina tabletter efter behov och det funkar. Inte så att jag tycker att allt är toppen, men jag tar mig igenom dagarna. En lite större kris var när jag på väg till jobbet på fredagen insåg att jag inte hade plåster på mig (eller med mig heller, för den delen). Bara vetskapen gav mig lite panikvågor, men jag intalade mig att klara läget fram till lunch då jag ändå skulle till apoteket för att köpa nya plåster. Det gick över förväntan. Hann inte till apoteket på lunchen och satte inte på plåster förrän kl 18 på kvällen. I smyg är jag sjukt stolt över mig själv, men den lilla djävulen som sitter på axeln och viskar ”du är ju helt jävla dum i huvudet, vem fan tror du att du är, det finns folk som slutar röka utan ersättning också” tog ner mig hyfsat snabbt.
Största krisen har utan tvekan varit de senaste timmarna. Jag hade suttit och pattat på min vinflaska i typ 4 timmar när jag noterade att det inte kom varmvatten ur kranen. En sväng till pannrummet avslöjade att pannan var av. Det här är en sak som hänt 3-4 gånger tidigare under åren vi bott här och regeln är att det händer när Nalle är på jobb. Hittills har det löst sig med desperata samtal till vänner som kommit och fixat det oavsett vardag eller helg, men att börja höra runt halv 11 en lördagskväll kändes bara jobbigt.
Normalt hade jag gått ut, tagit en cigg, funderat igenom mina val och sedan haft en lösning på ett eller annat sätt. Nu var jag plötsligt tvungen att lösa situationen utan cig. Hur gör man??? Jag slängde in en tablett (ytterst otillfredsställande) gick ner, skruvade upp det som gick att skruva på, rensade sot och skit ur det jag såg att det kunde rensas sot och skit ur, testade att starta pannan och det funkade! WOW! Stor klapp på axeln! Skruvade fast allt igen och gick tillbaka till soffan.
Det var då det blev jobbigt på riktigt! Ingen belöning!?! Under 15 minuter var jag så röksugen så jag kunde ha gjort en hel massa saker jag normalt inte hade gjort för en cigarett. Det bara gick inte att vända tankarna!!! Jag var flera gånger på väg att messa Nalle och be om koordinater för en cig, men envisades med att inte ta steget. Till slut släppte det. Inte helt, jag skulle ännu nu TOKröka om jag hade cigaretter framför mig, men såpass att jag kan hantera det. (eventuellt genom att skriva här non-stop i 50 minuter…)
Summa summarum tror jag till min stora förvåning att jag kommer att avsluta även denna dag utan cigarett. Det har nu gått 15 dygn helt orökt. Klappar mig själv på axeln och sprättar samtidigt iväg den lilla djävulen som försöker sänka mig.