…på det fjärde ska det ske…

Ja, då sitter jag här och har tagit det kanske största och viktigaste beslutet i mitt liv.

Som för de flesta som har rökt ett tag så har tankarna på att sluta funnits även hos mig. Dock har jag aldrig ens försökt. Varför skulle jag? Jag har inga hälsoproblem, pengar till cigaretter finns alltid och framför allt så är det ju så fantastiskt gott att röka. Ibland. Ganska ofta. Nästan jämt.

Nu har då min arbetsplats dragit igång en sluta-röka-kampanj och bestämt att företaget skall bli rökfritt 1/1 2014, så jag har fått en gyllene chans att haka på ett tåg med allt vad det innebär av personlig coaching, hjälpmedel och gruppstöd. Det började viskas om det här redan i september då jag just kommit tillbaka från semestern och jag trodde att allt skulle köra igång inom en månad, max två, så jag började röka mer än tidigare. ”Jag ska ju ändå just sluta”. Månaderna gick och inget hände förrän i onsdags då vi hade en, för rökarna, obligatorisk föreläsning med en erkänd mental tränare /företagscoach. Eftersom det gått såpass lång tid sen det började surras om det här så hade jag fått god tid på mig att fundera på om jag alls ville sluta och kommit fram till att det skulle vara stenkorkat att inte ens försöka. Vi fick rådet att fundera ut en positiv orsak med att sluta, något vi vill uppnå genom att göra det och detta är vad jag har kommit fram till så här långt:

Jag har rökt varje dag de senaste 27 åren och jag suger för närvarande i mig ett paket (minst) per dag. Det innebär att jag ägnar en hel del av min tid till att röka, låt oss säga 20×5 minuter per dag. Den tiden jag inte ägnar åt att röka går till en del åt att fundera på när jag kan röka nästa gång. Galet? Jepp! Jag kan inte åka hemifrån utan att räkna över hur länge jag kommer att vara borta dvs hur mycket cigaretter bör det finnas kvar i paketet. Räcker dom? Skall jag ta ett extra paket med? Kan jag köpa cigaretter någonstans på vägen? Galet? Jepp! Jag är alltid i tid till möten, bio, restaurangbesök, för jag har ju räknat in 10 minuter för att röka innan jag år in. Okej, det är kanske en positiv sida, att vara i tid, men ändå. Galet? Jepp! Mina cigaretter är med mig och styr mig dygnet runt. Min orsak till att sluta är således FRIHET och mer tid.

Det är med sorg i hjärtat jag skriver detta.

Vi lärde känna varandra när jag ännu bara var ett barn.

Jag minns första gången vi möttes på allvar, ute på en sten, bakom en sjöbod, en vårkväll. Jag var 12.

Till att börja med kom vi nog inte så bra överens, men redan den där allra första gången gjorde du mig nyfiken och fick mig att känna mig lite vuxen och modig.

Mycket snart hade du mig i ditt grepp. Först möttes vi bara ibland, mest på helgerna, men det tog ändå mindre än ett år innan du hade nästlat in dig i min vardag.

De första åren fick vi minsann smyga med vårt förhållande, snabba möten i hemlighet på någon undanskymd plats. Det var dessutom konstant svårigheter med att få tag på dig när jag ville, men vartefter jag behövde dig mer och oftare blev min uppfinningsrikedom större.

Snart nog fyllde jag 16 och du blev tillgänglig överallt för mig och vi kunde umgås öppet. Ljuvliga dagar!

Vi upplevde hela mitt tonårsliv tillsammans. Du var med mig vid första kyssen, första fyllan, när oskulden rök, när jag flyttade hemifrån, när jag fick körkort…

Ja, det är egentligen helt otroligt! Du har varit med mig på varenda en fest, du har varit med mig då jag gråtit mig till sömns över förlorad kärlek, du har funnits vid min sida i mina allra lyckligaste stunder och i min djupaste sorg. Vi har delat vardag som fest, i vått och torrt, i nöd och lust. In sickness and health…

Tänk, inte en enda dag i mitt vuxenliv har jag varit utan dig.

Nu har jag dock börjat inse att vårt förhållande inte är som det skall vara. Bilden du gett mig av att vara tröstande, lugnande, sövande, mättande, belönande är inte på riktigt. Det du har gjort är att hjärntvätta mig till att tro att jag inte kan leva utan dig.

Nu är det snart dags för mig att bryta mig fri från dig och försöka stå på darriga men helt egna ben för första gången i mitt vuxna liv.

Jo, jag är livrädd för att försöka och för att kanske misslyckas. Men om jag väljer att stanna i vår relation så kommer du att fortsätta att förstöra för mig eftersom du är en stå stor del av mitt liv.

Jag vet nog att du kommer att försöka hindra mig. Du kommer att spöka i min hjärna och psyka mig för att ta dig tillbaka, men jag hoppas och önskar att jag hittar styrkan i mig själv för att hålla dig ifrån mig.

Det här blir mitt avskedsbrev till dig. Ännu har vi några veckor tillsammans, men den 4 mars åker du ut! Jag inser det absurda i att vi levt sida vid sida i 27 år.

Den sista tiden tillsammans skall vi umgås intensivt, jag skall reflektera över vårt gemensamma förflutna och fokusera på en framtid utan dig. Jag vill inte tacka dig för allt du gett, men ändå ge dig detta erkännande.

Mitt mål är att en dag kunna se tillbaka på det vi haft med ett snett leende och konstatera för mig själv att det var en destruktiv period i mitt liv som är över nu, men att man aldrig skall ångra sina erfarenheter.

Farväl cigarett, snart skiljs våra vägar.

Elli

Igår tog jag ett av de största besluten i mitt liv. Jag bestämde mig för att det är dags att sluta röka.

Jag skrev ett avskedsbrev till ciggen och publicerade den på FB, vilket ledde till att jag fick några önskningar om att jag skulle fortsätta skriva. Eftersom jag har skrivit dagbok hela mitt liv, speciellt när livet har varit jobbigt, så kändes det som ett ganska lätt beslut. Skillnaden nu är väl att det är första gången någon faktiskt har möjlighet att läsa det jag skriver (då räknar jag inte in brorsans tjuvläsande av min dagbok när jag var 13-14 år…).

Då jag är en novis på detta så fattar jag exakt ingenting av hur bloggen fungerar, men det skall väl visa sig med tiden…

Jag har i detta skede heller inte en aning om vart det kommer att bära eller hur bloggen kommer att utveckla sig, kanske blir det 3 inlägg, kanske 170… Tanken är i alla fall att jag skall få ventilera min resa mot ett rökfritt liv precis som jag känner det. MIN upplevelse! Vissa kommer att tro att jag är komplett galen, andra kanske känner igen sig själva i något, men oavsett så är det här min blogg och den som känner för att skriva något elakt eller förlöjligande kan istället stänga ner sidan och göra något konstruktivt.

Så, med detta berättat så är det väl bara att sätta igång på allvar =)