Först av allt måste jag tacka dem som kommenterat och kommit med uppmuntrande hejja-rop, både här och på FB. Jag gillar att läsa om hur andra slutat röka, så sådana storys är välkomna!
Jag har alltså valt att gå ut offentligt med mitt beslut ett antal veckor innan själva händelsen. Jag vet inte om det är ett bättre eller sämre sätt än andra, men det är i alla fall mitt sätt. Jag har en tanke och ett hopp om att denna mentala förberedelse i vetskap om att andra (kanske) följer min resa, på något sätt ger mig en extra kick och sätter mer press på mig. Jo, det måste medges, jag känner verkligen pressen, tänk om jag misslyckas första dagen efter att ha hållit folk på helspänn i månatal (som om ni inte hade annat att leva för). Nåja, den dagen, den sorgen i så fall.
Jag har medvetet valt att inte räkna varken dagar eller veckor till dagen det är dags (i motsats till min vintersemester som börjar om 620 timmar) och jag skall in i det sista försöka undvika att göra det, men här tänker jag ändå frossa i mina tankar och nojjor och funderingar allt vad jag bara orkar. Den som förväntar sig smaskiga detaljer och skvaller om annat väntar förgäves.
Nu har jag då en tid framför mig då jag skall röka så mycket jag bara orkar och hinner. Tja, varför inte, frosseri är en dödssynd jag gärna ägnar mig åt =) I den bästa av världar bör jag, när tiden är inne, vara redo för nästa steg.
tjohooo… heja heja!! jätte duktigt av dej!! kämpa på!!!
härligt men ännu en blogg att läsa när man ligger som en padda på soffan om kvällarna…