Dag 2 har passerat i minst sagt maklig takt. Herregud vad tiden går långsamt när jag inte får dela upp den i cigaretter. Jag sitter där på min stol från kl 8.00 till klockan 12.00 och från 12.15 till 17.00. Har ännu inte vågat mig på iväg på lunch eftersom bilen just nu känns som den värsta fällan. Den doftar fantastiskt av inpyrd gammal tobaksrök. Hur kan någon påstå att det luktar illa? Tydligen börjar doftsinnet återkomma, för idag när jag körde hem var det verkligen intensivt.
Utöver det har dagen varit hemsk, inte lika hemsk som igår, men hemsk! Jag har känt mig som ett djur i en bur, mina kollegor går förbi, sneglar in i förbifarten och jag bara känner deras tankar om vilken drama queen jag är. Ingen säger något, alla bara sneglar och undviker mig. Gråt-attackerna har fortsatt under dagen, men dock bara med ungefär en timmes mellanrum. Jag sväljer dem och resultatet är huvudvärken från helvetet för att jag är så spänd. Har ännu inte kommit underfund med hur många Treo det behövs för att börja domna av, men 5 räcker åtminstone inte. Tack i alla fall till er läsare som tittade in och gav några uppmuntrande ord.
Tidigare idag funderade jag om jag kanske hade passerat sorg nu och istället grät över min rädsla för att misslyckas, men nu är jag så jävla trött på att må så här så jag egentligen skiter i vilket. Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag på hemvägen träffar lillebror första gången sen vi kom hem från resan och hans replik är: ”Du ser sliten ut, har det hänt något?” istället för ”Oj, vad fräsch du är, ni måste ha haft en bra semester”.
Om en cigarett-tillverkare hade sett mig i morse så skulle jag ha signats för en kampanj direkt: ”Från söt, fräsch rökare till svullet, sönderklöst vrak på mindre än 48 timmar! NEVER QUIT SMOKING!!!”
Efter det valde jag att ge mig själv en fimp när jag kom hem, och så blev det. Jag letade upp en fimp med lite kvar (då på den tiden när jag rökte, rökte jag alltid ner till filtret) och så drog jag i mig 3 bloss (och brände läppen). Det var gudomligt. Lugnet som kom över mig var en närmast religiös upplevelse och jag är nu redo för en ny omgång mot min egen hjärna. Om jag måste börja om helt från början nu så vet jag i alla fall vad jag har framför mig och hoppas kunna hantera det lite mognare.
…man kan stilla sitt nikotinbehov med annat än att dra ner en massa smutsig rök, se till att ha nico va de nu heter, icemint ….sugtabletter hemma, men du, se även till att ha cigaretter, bara för säkerhetsskull, är mitt tips… du, jag har varit rökfri i fyra veckor snart, förutom en dag då jag prövade …rökte 4 stycken, det var i lördags, jag är ju som sagt var en rökare, men nuförtiden en som bara röker eventuellt nån gång, typ var tredje lördag och då max 4 stycken..inte f-n kan man hålla på och dra ner den där skitröken alla dagar, kram!
3 första dagarna är precis sådär.
bryta ovanan att utföra själva rökhandlingen. Släng allt som har med cigg att göra hemma, nu vet du hur sjukt starkt ditt beroende är .. du röker fimpar eller snarare filter. Varför ens låta beroendet få den möjligheten?
Dom nästa 3 dagarna lite mindre vidriga.
Sen börjar det löpa bättre.
Men du måste plocka fram viljan. Just nu tolkar jag att du går på för mycket borde måste ska … blir tyngre då
Låt bli fimparna o köp nåt nicorettgrejs istället, du måste vill ska borde
Blir bara jävligare eftersom du fick en skön känsla av att patta på ett begagnat filter.
Men jag känner känslan … tänker hon som på ren sugreflex tänkte att främmande fimpar på gatan inte alls är särskilt äckliga om man egentligen tänker efter.
HEJJA HEJJA!!!!
Och här kommer en länk till en Sluta-röka-sajt som också kan ge lite pepp, samt – VIKTIGT – du får se att du inte är den enda som tycker att det är för j-ligt att sluta, som gråter osv – du är helt normal och det är abstinensen som spelar i dig just nu. http://www.slutaroka.com/index.html
Vill tillägga att jag vet precis vad du menar – tänker på det du skrev i förra inlägget ”efter det där ska jag röka” osv. Dvs det fanns alltid en anledning att röka – var du ledsen, var du glad, hade du tråkigt, hade du kul, var du mätt, var du hungrig osv osv osv… Och som ngn skrev i förra inlägget – situationsröksugen kan jag fortfarande bli, men det är mest som en tanke som rullar förbi numera (och har varit så i måånga år, dvs ”bara rullar förbi”). Men jag ska vara helt ärlig och säga att det var tufft, riktigt tufft. Men jag är också ett levande exempel på ATT DET GÅR! Du kommer också att fixa det här, jag vet det!!
Fortsätt kämpa Ellie! Det bliiir bättre, jag lovar! Been there done that och nu är det drygt 20 år sen. Och jag låg på cirka två paket om dagen när jag lade av. Dag för dag – en dag till, en dag till. Det ÄR svårt, men det GÅR. Styrkekramar till dig!!
Vilken kamp! Men jag tror på dej, kämpa på! Vad glad jag är att jag inte fastnat i skiten när jag läser om din vånda. Jag fortsätter att läsa.