En sak har jag blivit att fundera över sedan min senaste kbt. Vid ett tillfälle när vi pratade om ”duktig flicka-syndromet” jag har så fick jag frågan om jag hade mycket frånvarotimmar i skolan. Jag sträckte på mig och svarade stolt att det inte var många alls. Hon frågade mig vad jag trodde att det berodde på och jag svarade lite lamt ”att jag var ett friskt barn” och insåg samtidigt att det kanske inte något att vara stolt över utan mer en bekräftelse på hur långt tillbaka mina problem går. Redan Elli 9 år lät bli att lyssna på sin kropp och var duktig och skötte skolan… Suck!
Jag var faktiskt tvungen nu att kontrollera mina betyg från skolan och kan bara konstatera att jag inte lyckades få ihop mera än 3 veckors frånvaro under de år jag fick betyg från 3:an till 9:an. Å andra sidan kanske jag var ett väldigt friskt barn…