Har trillat dit på en förkylning med allt klassiskt som rinnsnuva, huvudvärk, feber och hosta. Nog är det väl ändå för jäkla underligt att det känns som om det plötsligt är helt okej att få göra saker då. Som exempel var jag till stan och fick manikyr igår och bara för att jag satt där och snörvlade så berättigade det mig på något sätt för att jag inte var på jobb.
Jag vet faktiskt inte hur jag skall få mig själv att förstå att jag faktiskt inte maskar från mitt arbete bara för att jag GÖR saker under vad som borde vara arbetstid. Det finns en orsak till att jag är sjukskriven, nämligen att jag för tillfället inte är kapabel till att sköta mitt jobb. Mitt jobbande har gjort mig sjuk.
Det är okej för mig att åka in till stan. Det är okej för mig att träffa vänner dagtid. Det är okej att jag bryr mig om mig själv och skämmer bort mig med en manikyr. Jag är rekommenderad att göra det för att bli frisk snabbare. Jag BÖR göra saker jag tycker om, oavsett tid på dygnet. Hur skall jag få in det i skallen?
Visst är det konstigt hur man måste ”försvara sig” för att man inte är på jobbet! Känner precis igen mej. Men så har jag också dunkat huvudet i den mentala väggen vid två tillfällen.
Tack för uppmuntrande ord, jag försöker ta en dag i taget även om jag skulle vilja kunna forcera fram ett resultat av något slag.
En dag i taget gumman!
Kram!
Så ha inte dåligt samvete för att du har dåligt samvete. Om du förstår vad jag menar?
Att ha dåligt samvete för att du prioriterar dig själv är en del av problemet o orsaken till att du blev sjuk.
Det gör ont att slå i väggen o det tar tid att komma tillbaka. Har varit där själv som du säkert minns…