Det finns få saker som kan få mig att släppa allt och bli ett medgörligt får, men här är i alla fall två av dem:
1) Du som är så duktig kan väl….
2) Du som har ordning med dig kan väl…
oavsett vad som följer efter början på dom två meningarna så blir jag alldeles bubblig och stolt över att den frågande personen har noterat att jag är duktig och har ordning med mig. Även om meningen fortsätter med ”…kan väl binda ett snöre runt midjan och haka det på dragkroken så kör vi en sväng” eller ”…sortera dom här 2000 kvittona i nummerordning” så blir jag väldigt glad över att bli tillfrågad och ställer givetvis upp. Jag tror inte att den frågande är medveten om vad hen sätter igång, men för mig blir det ännu en chans att få visa vad jag går för.
Det faktum att jag är medveten om att det är så här hjälper inte ett dugg, det får mig snarare att må sämre eftersom jag ju blir osäker på om personen frågar för att hen verkligen tycker att jag är duktig eller om det bara är för att själv slippa skitjobbet.
I realiteten är det vanligtvis inte heller något problem att utföra det begärda, jag HAR ordning med mig och slarvfel är bannlysta i min värld så resultatet blir vanligtvis i det närmaste perfekt, men att varje gång prestera på topp är onekligen ansträngande.
Exemplen ovan är givetvis tagna helt ur luften, i de flesta fall gäller det småsaker som verkligen inte är ett problem eller tar tid att genomföra, men i slutändan är det saker som inte hör till mina arbetsuppgifter.
Lånar gärna! Allt som kan få mig att förstå lite mer om varför det är som det är och hur jag får det att gå över känns som goda ideer just nu. Den finns inte på Adlibris i alla fall…
läs boken ”Maktmissbruk” som bl a handlar om just det du skriver om. Mycket bra! Skriven av en ung (jämfört med mig) svensk kvinna. Får du inte tag på den så har jag den att låna.