Är ju tillbaka som storrökare sen drygt 1 1/2 vecka tillbaka. Nu börjar det visa sig att det inte alls är lika roligt att röka mera. Gott? Ja! Destruktivt? Ja!
Har fått en riktigt elak hosta som börjar med ett kliande i lungorna och utvecklar sig till att kännas som ett rivjärn i halsen. Jag går konstant runt och harklar mig och i natt kändes det som om det satt en gigantisk klump mitt i halsen som inte gick att varken svälja eller hosta upp.
Detta har nu fått mig att återgå till plåster, denna gång av den svagare modellen, så att jag skall hålla mitt rökande på en för situationen rimlig nivå på 1-3 cigaretter per dag. Jag är alltså inte beredd av lägga av helt för tillfället, även om målet på lång sikt är att komma till det.
Utöver det var jag på min första kbt-session idag. Hade egentligen inga förväntningar eftersom jag inte riktigt visste vad det går ut på, men tyckte det var väldigt intressant. Vi hade egentligen bara en lång diskussion om vad som gör mig frustrerad i mitt arbete och hur jag agerar på det och vad jag har för mönster som följt mig från tidigare jobb. Utöver det märkte jag att bara tanken på att gå tillbaka till jobbet och ta vid där det slutade fortsättningsvis får mig att gråta. Tydligen har inte alla den känslan… Det existerar visst människor som går till sitt arbete om inte med glädje, så i alla fall utan ångest. Där ser man.
Jag vet hur det känns, trots att psyket inte bråkat så himla mycket med mig så syns ändå inte det onda och oftast inte tröttheten heller (den lagar jag mig hem och har liksom).
Det är svårt att se det man inte ser, svårt att se att folk lider när det inte syns utåt.
Men man får må dåligt fast det inte syns, men lite mer förståelse bland folk skulle inte skada. Och framför allt så vill man ju inget annat än må bättre!
Ta det i din takt och ha inget dåligt samvete för att du är hemma!
Tack, jag försöker, men det skulle onekligen kännas lite lättare om jag hade ett synligt bandage runt någon kroppsdel. Jag har själv väldigt svårt att ta in att det nuförtiden är ”helt legalt” att må psykiskt dåligt och har en känsla av att jag inte är den enda som känner så.
Ta allt i din takt nu, gör inte mer än du har lust med.
Ta dagen som den kommer.
Sköt om dig!