…på det fjärde ska det ske…

Det har inte blivit mycket skrivande nu, utom inlägget som kraschade häromdagen och det gav mig verkligen inte mer inspiration.

Det enda som pekar rakt uppåt i mitt liv just nu är vikten. I måndags vägde jag 66,6 kg (HELL YEAH!) och arbetsbyxorna i storlek 36 som i oktober byttes till storlek 38 har nu blivit storlek 40. Borde tagit 42 med en gång eftersom jag har röda märken längs hela magen och sidorna av byxlinningen som skär in. I stunder av humor kan jag tänka på mig själv som en av dom där änglarna som alltid fanns på glansbilderna då jag var liten…

(och nu har jag ägnat 20 minuter åt att försöka länka till en bild av en mullig ängel… Det gick käpprätt åt hel**** och mina nerver är på utsidan)

…och hur häftigt är det inte att dra på sig en urringad topp nuförtiden, för jag kan knappt låta bli att stirra på dom där gigantiska melonerna som plötsligt finns en bit under min haka…

(kommer INTE att lägga upp bild på dem)

…men nu består ju inte livet bara av rosiga keruber och urringade toppar, så garderoben har reducerats till slitna mjukisbrallor och någon dassig reklam-tisha, utöver arbetskläderna som genom tiderna nästan genomgående varit ”minsta storleken av herrmodellen”.

Nu vill jag absolut inte läsa ett endaste litet knyst-ord av er om motion och sunda matvanor. Så länge det finns ett mittstreck före siffrorna på termometern så sitter jag under en filt med mina morotsstavar och riskakor varvat med cocosbollar och cola och tycker synd om mig själv. Slutdiskuterat.

Om någon undrar hur det går med själva rökstoppet, som ju är anledningen till denna svada från början, så kan jag meddela att det går hyfsat bra. Jag rökte 2 cigaretter under helgen och jag lät bli att röka mer än 60 stycken så jag är riktigt nöjd. Att hålla sig från cig på jobbet är fortsättningsvis inget problem, men dagarna är ännu vansinnigt långa.

Överlag kan jag inte förstå att jag för bara 28 dagar sedan ungefär vid denna tidpunkt vandrade i bikini längs stranden på Sal och lät Atlantvågorna skölja över mina fötter. Det känns som något jag drömt. Det känns också som om den här sluta-röka grejen har hållit på i minst 4 månader och jag vill bara att den skall gå över. Det mest absurda är att det bara har gått 24 dygn och jag har inhalerat rök vid ett eller flera tillfällen under 7 av dem.

Undrar vem jag försöker lura…?

Jag är ju en jävla ”sluta-röka-parodi”.